Höstmorgon

Det var helt mystiskt ljus denna söndagmorgon. Nattens kyla mötte morgonsolens varma strålar. Vackert eller obehagligt?

Prydnadshirs Setaria atropurpurea viridis "Caramel"

Under rundan i trädgården stannar jag till vid mitt första gräsprojekt. Här ser ni resultatet av "från frö till färdig planta". Denna prydnadshirs sattes som frö i våras, planterades om en gång innan plantorna sattes ut. Lätt som en plätt.

Det bästa är att den är lättplacerad och kan samplanteras med många olika blommor. Här tillsammans med Malva.

En växt som aldrig kommer att lämna mig är Gurkört. Jag sådde både den blå och den vita för 5 år sen. Har sedan ändrat inriktning i rabatten och därför dragit bort gurkörtsplantorna... trodde jag. Nehej, de kommer varje år, inte många men tillräckligt för att vara njutbara. Så, de får väl stanna.

Idag ska årets vildpelargonfrön förpackas i egenhändigt gjorda fröpåsar. Även om det är lite jobb så tycker jag att det blir så fint. De går att beställa i butiken Fagras trädgård för 20:- st.

Sommarens mest självklara

...är utan tvekan Påfågelsblomster Gazania splendens. De finns i en massa vackra, starka färger som orange, brons, gul och antikröd. Ofta har de en ring runt ögat, men de finns också med ränder på kronbladen.

Det är en blomma som inte ber om ursäkt utan när den en solig dag öppnar blommorna får den många beundrande "åååh" och "oooj". På kvällen, eller om molnen är alltför mörka, sluter sig blommorna helt. Ja, der fäller liksom ihop sig. Det gör att man bör rensa bort överblommade blommor i fullt dagsljus.

Trots sitt afrikanska ursprung klarar den sig bra i vårt svenska klimat... nästan. Även om plantorna står i blom långt in på hösten odlas Påfågelsblomster som 1-åring i Sverige. Men jag tänker spara några plantor och försöka övervintra dem inomhus. Vi får väl se hur det går.

Ute blommar den diskret vackra Klematisen "Korean beauty" för fullt. Satte frön för två år sen och den har vuxit sig stor denna sommar. Åh, jag vill inte att det ska ta slut ännu.

Frost!!!

Vaknade tidigt i morse och såg att gräsmattan var vit. Solen var på väg att värma upp marken och frost blev till vattendroppar. Rosenskäran ser än så länge fin ut. Det blir en vacker dag idag.

Ett långsamt farväl

En ny period har inletts. Morgnarna är tunga av dagg och det är inte förrän mitt på dagen som vätan i gräset är borta. I mina rabatter ståtar spiror med bruna frökapslar. Det blir mat till fåglarna när kylan kommer. Börjar redan fundera över om det blir lika mycket snö som förra året. Och året innan. Luktärten blommar försiktigt och har trots en trög start och attacker av bladlöss äntligen lyckats bli en stjärna.

I år finns det galet mycket frukt och bär. Har redan kokat krusbärssylt, ätit äppelsmulpaj i omgångar och beundrat de perfekt formade päronen. Hittade mängder med Trattkantareller och en hel del stora gula Kantareller igår. Nu ska jag bara toppa detta med att hitta favoriten Karl-Johan och den svårfångade Svarta trumpetsvampen. Att gå i skogen är som meditation efter en intensiv arbetsvecka.

Mörkret börjar falla tidigare, vilket gör att man börjar ägna sig åt andra aktiviteter. Just nu läser jag min underbara vän Åsa Anderberg Strollos nya bok "Hoppas". Hon är så duktig! Jag försöker använda de ljusa timmarna så gott det går. Den här tiden är jag avundsjuk på de som kan vara hemma dagtid... i alla fall när det är fint väder. Massor av perenner ska ner i jorden, en ny rabatt grävas, rensas och växter ska sen flyttas dit. Fler Allium måste införskaffas.

Djuren ska också ha sitt så nästa helg bär det iväg på hundkurs. Katterna väljer att vara hemma mer. Och ja det är faktiskt ganska mysigt.

P som i perfekta privata passioner

P som i Praktportlack Portulaca grandiflora. Fick frön av en väninna för många år sen. Nu sår jag de varje år. Sirligt växtsätt med tjocka suckulenta blad som gör att de klarar torka bra. Blommorna är små romantiska rosor som kommer i alla möjliga färger. Ses kanske inte så ofta här i Sverige, men hos min svärmor i Spanien var de i sitt rätta element och blommade överdådigt.

P som i Purpursporre Linaria Purpurea. Skön blålila färg. Tycker t.o.m. att bladen kan kallas blågröna. Blir kring metern hög och gillas av insekter. Vad mer kan begära? Har fortfarande några fina plantor kvar om någon är intresserad.

P som i potatis. Skörden blev inte stor, men varje potatis var stor... större... störst. Jag gillar att odla de. Hela idén med att gräva igenom jorden efter guldkornen och sedan förtära dem. Det är livet det.

Regn och rusk... och Linnea Andrea

När jag köpte pelargonen Linnea Andrea för en månad sen var det mer utav plikt eftersom säljaren hade handlat en hel del växter av mig. (Varför man gör så vet jag inte.) Jag har redan många pelargoner och kände väl inte direkt något sug efter fler. I alla fall så samlade jag ihop ett antal krukor, utan allt för stor entusiasm. Vildpelargonen P. Tomentosum var en annan som åkte med. Var jag skulle ha de hade jag ingen tanke på. Men det visade sig att det blev utrymme i ett av köksfönstren, och där fick de stå. Ett gott beslut, för veckan efter började blomningen.

Färgen på Linnea Andreas blommor är underbar! Det är en tulpanpelargon, där blommorna kanske är lite för öppna (tycker jag) och därför tappar formen snabbare. Men växtsättet är kraftigt och upprätt. Och jag älskar den!

Det regnar igen och jag tycker att det är kallare på morgonen och kvällen. Har börjat fundera på att flytta in de mest känsliga växterna. Men nej, inte ännu. Jag kan inte ens uttala ordet höst ännu. Hos mig är det fortfarande sensommar, så det så.