Trots att vintern snart är slut...

De här fantastiska vantarna med Cikoriamönster har svägerskan Petra stickat till mig. Mönstret kommer från Iann Eklund Tinbäcks fina bok Tecknarens trädgårdsbok. Med sådana här snyggingar på händerna klarar man kylan lite längre.

Runda ringar

Liten pyssel har det blivit. Jag är inne på blomtema och försöker nu hitta formen för det.
Cirkeln står ju annars för evighet, den perfekta formen.

Drömmar

Jag vet av erfarenhet att det är lätt att tappa fattningen när man har näsan djupt ner i såjordspåsen. Man vill ha allt och ALLT är möjligt, om man bara skuffar undan möblerna så man får plats med fler bord framför alla fönster.
Trädgårdsböcker är en underbar inspiration, men det gäller att hålla huvudet kallt. Visst, jag vill gärna ha böljande lavendelfält, helst vågformade. Lavendelfrön ska stratifieras och förresten hur många måste jag sätta jag för att få den där böljande effekten? Sen såg jag en bild i Hannu Sarenströms senaste bok på en äng med rudbeckior som skiftar i milda färger, som jag skulle kunna dö för ha. Har sett att det säljs en fröblandning, dyr sådan, som på pricken ger samma resultat. Lätt som en plätt!.. Om jag vill vänta i ett par år.
Förra året var det Törnrosas kjortel som jag trånade efter. Förutom att den har underbara mörklila blommor så är namnet kul. Jag köpte många frön, skuffade undan annat för att ge de den bästa behandlingen, men EN planta kom upp. Gissar, nu efteråt, att det var sorgmyggslarver som åt upp de andra fröna. Just då kände jag mig nedslagen och inte alls tröstad av t.ex. de 40 Dahliorna som utan bekymmer grodde och sedan blommade hela sommaren. Jag ville ha klättrande Törnrosas kjortel i mina krukor!
Nej, men i år har jag lärt mig: Se upp alla sorgmyggor, jag tar död på så fort jag ser er! För håll i er... jag har satt nya Törnrosas kjortelfrön och i år ska jag lyckas!

Upp och ner i dagens rapport

I morse var det -24 grader utomhus. I blomrummet räknade jag ut att 41 små tomatplantor tittat upp.

Chilifeber

Nu kommer de... Mina frösådda chiliplantor. Har undvikit detta tidigare (vet inte varför, var väl bara tvungen att välja bort något) men fick ett infall förra året och köpte frön till Chilipeppar "Fish". Tror jag föll för den historiska aspekten. (Härstammar från före 1880. Vem kan motstå det?) När plantorna väl började utvecklas hade jag glömt hur de skulle se ut, så när jag såg bladen; gröna med vita ränder, var jag säker på att något virus/bakterie/svamp kommit in i odlingen. Nu är jag lite av en faktanörd så panik försvann i samma veva som jag uppdaterat mig om att det är en mycket vacker chilisort med dekorativa blad. T.o.m. frukten är vackert randig och går från grön till mogen röd. Smaken är fin och styrkan lagom. Ska passa fiskrätter.
Har lyckats övervintra två plantor som kommer att ge tidig frukt i år. Men blev så förtjust i sorten att även en del frön åkte ner i jorden tillsammans med chilisorterna: Black Hungarian och Joe´s long Cayenne.

Må vildpelargonerna frodas

Har skalat, skållat och sått ett antal vildpelargonfrön sen nyår. De flesta kommer snällt upp av denna omilda behandling. Om allt går vägen har jag fina vuxna plantor till sommaren. Vildpelargoner är någonting jag fastnat för senaste året. Det finns något unikt och kärvt över de. Ibland tjocka rötter och stammar, små enkla blommor och konstig doft. Men ibland så vackra...

Bland mina favoriter hittar man P. Polycephalum; tjock stam och morotsblastliknande blad. Klarade -10 grader förra vintern. Trodde att den skulle dö, men istället började plantan blomma!

En annan skönhet är P. Sidoides. Vilken färg! Och då är bladverket gröngrått vilket förstärker den mörkt vinröda färgen.

Sist men inte minst måste P. Gibbosum nämnas. För att den har gula blommor och för att de doftar skumbanan (!). Jag älskar den!

Klirrande stenar

Något oväntat fick jag upp ögonen för smyckesdesign för ett halvår sen. Gamla smycken har jag alltid älskat och strök ofta runt på second hand-affärer när jag bodde i Stockholm i jakt på fynd. När jag nu börjat skapa egna så blir det naturligtvis mycket som inspirerats av mina favoritperioder art nouveau och art deco.
Det här armbandet har många och tungt klirrande stenar. Jag tycker att det ska användas som enda smycket, utan konkurrens.



Det svarta armbandet är maffigt och unikt med stora pärlbroderade delar. Vackert och effektfullt mot en bar handled.




Jag vill ha stora örhängen. De ska synas och beundras. Och så tycker jag att det är kul med sötvattenspärlans ojämnhet.

Är på gång med blominspirerade smycken. Återkommer med bilder.