söndag 30 oktober 2011

Fröfynd i Spanien, men vad?

Under en av våra promenader i kvarteren kring släktingarnas hus i Spanien, fick jag syn på denna ståtliga planta. Radhuslägenheten stod tom och öde, och i trädgården låg sopor. Jag hade sett växten tidigare i någon bok eller tidning, men jag kunde inte komma på namnet. Vet du?

Så jag klättrade in på tomten för att ta mig en närmare titt. Frökapslarna var ordentligt taggiga och hängde i klasar. Hela växten var hög och magnifik, men det blev ännu bättre när jag bröt upp en torr kapsel och ett smycke till frö låg i min hand. Det brun- och bronsmelerade fröt fick mig att fundera på om man kunde använda de till att göra halsband av, mer än hur det skulle sås. Nu var jag ännu mer övertygad om att jag sett växten tidigare. Men hur jag än letade i minnet kunde jag inte komma på vad den hette. Har du löst det?

Rustad med en påse smög jag tillbaka innan hemresan. Det blev en hel del taggiga bollar som packades med i resväskan. Väl hemma räckte det med en titt i Ulla Hasselmarks nya "Fröbok" så hade jag löst mysteriet; Det var Ricin jag hade hittat. Tyvärr är det inget man gör smycken av eftersom växten är giftig och framförallt fröna. Men egna plantor ska jag ha i trädgården nästa år. Är det någon som också är intresserad av frön så hör av dig. Kostar endast porto.

fredag 28 oktober 2011

Istället för gulnande lönnlöv...

...har jag kikat upp på svajande palmblad. Har varit på 80-års kalas i Spanien. Mycket mat, mycket umgänge och en hel del sol och värme har det blivit. Tempot sänktes och "vi löser det imorgon"-mentaliteten anammades snabbt.

Det första som slog mig när vi kom fram var hur beiget allt var. Insåg att mina ögon hade vant sig vid det mörkgröna som var på väg in i gult och rött, som jag nyss lämnat. En del växter blommade fortfarande i Spanien, som den här enorma Potatisblomman. (Hade först svårt att se likheten med de ynkliga uppstammade exemplaren vi har i Sverige.)

Själva firandet skulle ske på annan ort. Släkten hade bokat ett hotell ute i ödemarken. Jag har aldrig rest runt i Spanien, så jag såg fram emot övernattningen... och blev inte besviken. Några mil utanför Murcia, i ett naturskyddat område och omgiven av berg, har ett par renoverat en gammal kvarn som nu blivit hotell "El Molino del rio".

Man har bevarat den gamla, rustika charmen hos byggnaden, moderniserat men utan att förstöra. Hotellrummen har synliga bjälkar i taket och vackra stengolv. På kvällen drar man för mörkbruna fönsterluckor för fönstren. Trädgården var vacker och enkel. Man hade ordnat olika små vackra platser där besökarna kunde sitta. I pergolan dignade det av blå vindruvor och jag fick hålla igen klåfingrarna från att norpa en solmogen klase.

Restaurangen höll en högklassig nivå. Den unga kvinnliga kocken hade precis återvänt efter att ha utbildat sig på en michelinstjärnig restaurang. Mannen i ägarparet är svensk, och jag tyckte nog att det gick att se en viss skandinavisk påverkan både här och där.

Så ska ni till Spanien, vill ni uppleva skönhet, långa promenader i slående vacker omgivning och god mat, kolla då in hemsidan. Nu är det ganska gott att vara hemma. Har en hel del kvar att göra innan snön kommer. Framförallt ska jag planera sådden av perenner. Många beslut ska fattas.

fredag 14 oktober 2011

Glöd och död

Nattens frostknäpp blev till sist för mycket för Dahliorna. Nu när jag i fullt dagsljus varit ute och tittat så är bladen mörka och hängiga. Blommorna är fortfarande ganska fina, men av erfarenhet vet jag att det blir ingen ny praktfull blomning. Knopparna som stod på tur kommer aldrig att slå ut.
Dahliorna på alla bilderna sådde jag i år. Det är lätt som en plätt och plantorna blommar samma sommar. Dessutom har det bildats knölar som man kan ta upp och förvara frostfritt över vintern. ilket innebär att med lite förodling i kruka på våren, har man blommande plantor tidig sommar. Fröna bytte jag till mig och de kom från en supersnygg Dahlia som hette "Catherine Deneuve". Nu går det inte att få en exakt likadan avkomma om man frösår, och ingen blev väl direkt någon "showstopper", men jag följde varje plantas utveckling med spänning, från knopp till blomma.

Alla blommor gick i rött och gult. En del blev fyllda, en del blev enkla och några fick mörkt bladverk. Jo, jag är nöjd. Sen får vi se om jag tycker det är värt att ge mig på en ny odling nästa år. På tal om gult och rött, ska jag snart börja packa väskorna för att efter helgen ge mig iväg på en resa till Spanien. Det är 30 grader där just nu. Inte så tokigt.

måndag 10 oktober 2011

Som massor av solar

Helgens fantastiska väder fick mina höstanemoner att skimra starkare än någonsin. De ropade "Se mig, se mig!"
Jag funderar på om jag skulle sätta till något under? Mörkt och dramatiskt. Kanske Alunrot, Heuchera, en med mörka blad. Jag har inte en ända just nu. Skandal!

Kanske något bredvid? Är ett stort fan av Kärleksört Sedum telephium, finns ju riktigt mörka, läckra sorter. Eller Höstsilverax Actaea simplex? Ja, jag är sugen på att handla... IDAG! ... För nu vräker regnet ner igen.

lördag 8 oktober 2011

Apple of my eye

(...betyder ungefär "min ögonsten")

Rococo

Det blir mörkt vid 19-tiden nu! Jag vänjer mig aldrig. Det innebär att tiden jag kan vara ute efter jobbet minskats drastiskt. Och så vaknar jag denna helgmorgon till solsken. Det är ju mycket att göra; plocka undan, ställa in och plantera. Men jag struntar faktiskt i att ha bråttom och börjar med att se mig omkring med kameran i högsta hugg.

vit Anisisop

Krukorna med pelargoner står fortfarande utomhus. De trivs bra där, även om det börjar bli kallare. Många blommar så vackert och sätter knoppar hela tiden. Jag vet att så snabbt jag bär in de till rummet för vinterförvaring, tappar bladen sin friska gröna färg. Blomningen fortsätter men utan glansen som kommer av morgondagg och piskande regn.

Västanbyn

Har varit och lyssnat på Gunnel Carlsson i veckan. Hon pratade om orörda höstrabatter. Talar för att låta det vara stökigt, låta löven ligga kvar där de föll. De intorkade blomställningarna ska ju bli mat till fåglarna när kyla och snö är över oss. Skönt att höra en trädgårdsmänniska som lyfter fram små detaljerna som gör skillnad, även om det inte gör att helheten blir perfekt. (Jo, hon hade också med sig bilder från Sofiero, Chelsea flower show och Tage Andersens gård i Småland.)

New dawn

Och så har vi detta med min ögonsten. Idag väljer jag rosen New dawn. Jag kan inte komma på något som kan konkurrera med att under så lång tid ha slösat med sin skönhet, oavsett om det varit varmt och torrt eller regnigt och kallt.

Klicka här så kan du lyssna på en fantastisk låt med samma titel. Njut.

lördag 1 oktober 2011

Historier och legender

Jag har roat mig att läsa några trädgårdsböcker i veckan. Det är bra att få lite perspektiv till all "hands-on"-aktivitet som blir under vår/sommar/höstsäsongen. Nu grävde jag istället ner mig i berättelser om historiska växter, blommors ursprungliga namn och användningsområden. Här är några exempel:

"Ett av Herakles storverk var att släpa upp hunden Kerberos från underjorden. Kerberos var ett odjur med tre huvuden och när han gläfste, rann fradgan ur munnarna. Där det rann ner växte den giftiga stormhatten upp."
(ur Historier om blommor av Sanna Töringe)

En rolig och vacker blomma i min trädgård är Stormhatten. Jag har förutom blå- och vitblommande plantor, också den ovan avbildade blåvita sorten. Växten innehåller ett nervgift som kan orsaka kramper och andningssvårigheter. Men jag tror att man måste äta den i så fall. Den trivs bra hos mig och förhoppningsvis förökar den sig efter hand.

"Det finns en antik myt om en ung kvinna som hette Anemone och som den ljumma västanvinden älskade. Gudinnan Flora blev svartsjuk och förvandlade flickan till en blomma. Men västanvinden fortsätter att smeka Anemone, för att få henne att öppna sig."
(ur Historier om blommor av Sanna Töringe)

En vacker historia med erotiska undertoner. Jag tror att det var en Höstanemon flickan blev förvandlad till. Älskar blomman och blir besatt av den från knopp till frökapsel. Hörde i somras en kvinna med klagande röst berätta om hur hennes Höstanemon blivit ett ogräs, som hon nu ville bli av med. När jag erbjöd mig att ta hand om den starkväxande plantan (jag kan inte tänka mig ett skönare ogräs) ångrade hon sig och kunde hålla med om fördelarna med att ha en stor mängd av en sån vacker växt.

Hos mig trivs en annan i Anemonesläktet och sprider sig med en himla fart. Tovsippan gör trädgården njutningvärd på våren, och den kan faktiskt i fåtal fall blomma om ända fram till frosten kommer. Detta skrev Linné när han för första gången stötte på vildväxande Tovsippa på Öland:
"...Denna angenäma och stora blomma borde allmänt planteras i trädgårdarna, helst emedan hon under långa tider skjuter fram sina blommor." (ur Längtans blommor av Karin Berglund)

Blått är trohetens färg får jag lära mig. Och blått är det i min trädgård på våren. Det blir ett helt fält av Förgätmigej och det gör att vi alltid väntar så länge vi kan med första gräsklippningen. Namnet för med sig mängder av vackra och sorgliga historier:
" Två älskande gick på en fuktig äng. Plötsligt sjönk den unge mannen igenom ett gungfly och drogs ner. Innan han försvann helt och hållet grep han en blå blomma och kastade den med en sista hälsning till flickan: "Förgät mig ej!"" (ur Längtans blommor av Karin Berglund)

Även i Sanna Törings bok finns det en lika sentimental historia:
"Legenden berättar att Gud på tredje dagen gav namn åt växter och djur. När alla fått sina namn utom en liten blå blomma viskade hon: "Förgät mig ej!" Då log Gud och gav henne detta namn." (ur Historier om blommor)
Sådana här historier gör det svårt när man tvingas riva bort plantor som förvillat sig till rabatter.

Till sist vill jag verkligen rekommendera böckerna jag hämtat citaten från.