Tur, och tur igen!

Nyss hemkommen efter en långhelg i Stockholm. Trött, glad och full med intryck landar jag på landsbygden och tystnaden. Då ser jag att jag vunnit fribiljetter till Nordiska trädgårdar hos Eva med bloggen Fingrarna i (j)orden Tjoho, en ny resa upp till huvudstaden börjar redan formas i huvudet. Jag fortsätter läsa ikapp bloggarna jag följer och ser att jag vunnit ytterligare fribiljetter hos Annika med bloggen Naturliga ting !!! Ska sanningen fram har jag inte haft vidare tur i bloggvärldens utlottningar... man kan säga aldrig. Jag har suktat efter ovanliga fröer, böcker som skapat ha-begär och ett fårskinn som jag verkligen hoppades skulle tillfalla mig. Men nu är det min tur, och det med råge.
Ha en bra vecka
Johanna

Experiment i kylskåp

Jag har redan kommit fram till att för kunna så MÅNGA växter krävs att bara en del får vara inne i värmen, medan andra ställs ut och Moder natur tar hand om kyla, värme och ljus. Nu ska jag prova en tredje väg, kylskåpsmetoden. Jag följer Ulla Hasselmarks råd angående sådd av Skugglilja. Fröna ska ner i en plastpåse tillsammans med lätt fuktad vermeculit. Efter några veckor i kylskåpet ska fröna ut i ljuset igen, då har de förhoppningsvis börjat gro, och planteras i varsin kruka. I hennes Fröboken ger hon mängder med bra tips och idéer. Jag suger åt mig allt jag kommer över just nu. Om man fortfarande undrar över något har hon skapat en blogg Ulla Hasselmarks Fröbok, där man också kan ställa frågor direkt. Ulla svarar alltid snabbt och odlandet kan fortsätta.

Optimal odlingsmiljö

Det kan man utgå från att det är när det tar ETT dygn för de första Stockrosfröna att gro. Hjälp! När plantorna är tillräckligt stora, vid första omplanteringen, hamnar de i den svalar delen av huset. Hade inte planerat att ha halvmeter höga Stockrosor i april.

Ingen rast och ro

Tar en paus från jord och frön och latinska namn. I år valde jag bort att beställa från flera ställen som jag annars brukar köpa frön av. Ändå har jag lyckats få hem en hel del. Roligast är bytesfröna som jag fått en hel del av genom Allt om trädgårds forum. Det är otroligt charmigt med fröpåsar av kaffefilter, hemgjorda i papper, tejpade eller ihopnitade. Med spretiga bokstäver står de latinska namnen nedklottrade. Men herregud, hur kunde det bli så många?

Måste under min paus bara titta på lite bilder och få lite inspiration. Överst är det Chokladblomma, ett måste i stor kruka på trappen. Rotknöl kan beställas av Odla. Nästa mörka skönhet är pelargonen Lord Bute. En engelsk pelargon som skapade kaos på Allt om trädgårds redaktion efter att den publicerats i tidningen. Folk ringde och ville veta var man kunde köpa den, och naturligtvis tog den slut hos försäljaren. Lord Bute brukar finnas att köpa hos blomsterhandlare under våren.

Av alla klättrande sommarblommor är Törnrosas kjortel den bästa. Jag älskar namnet! Lättodlad och blomvillig. Men jag tycker att fröportionerna hos de välkända firmorna har minskat väsentligt. Men frön brukar gå att få tag på hos privatpersoner som säljer eller byter sitt överskott. Ska också tilläggas att Törnrosas kjortel är en perfekt krukväxt på fönsterbrädan under vintern. Se bara till att ge plantorna någonting att klättra på.

P. Sidoides är en vildpelargon som jag själv sått. Blommorna har en otroligt vacker färg och det finns en ännu mörkare, som har nästan svart kronblad. Till allt det här mörka är blad och stjälkar gröngråa.

Jaha nu var rasten slut. Ska försöka bli klar med alla utesådder i helgen för i veckan blir det resa till Stockholm, och då kan jag inte ha jord under naglarna. Ska borsta bort lantlivet en stund och insupa hets och kommers. Underbart!
Ha en fortsatt bra helg
/Johanna

En färgkombo

En alltid återkommande färgkombination hos mig är gult och mörklila. Året runt, vår och sommar, höst som vinter. Glatt och galet, sobert och vackert. Funkar alltid.

En stjärna föds kanske

Här händer det saker. Det är pelargonfrön som börjat vakna till liv efter en vecka i vatten. Jag både skalar och sedan skållar fröna med varmt vatten. Så visst borde det väcka liv i det mesta. Metoden låter kanske väl hård, men den ger snabbt resultat.

Det är frön vildpelargonen P. Triste som gett bäst resultat. Samtliga har små groddar som letar sig upp mot ljuset. Oftast brukar portionerna på 5-6 frön av vildpelargoner vara tillräckligt, även om jag i början tyckte det verkade lite. Kändes som om möjligheten till att lyckas var väl liten. Men grobarheten är stor hos pelargonfrön, jag vågar nog säga oftast 100%-ig.

Det här är frön från en mycket vacker dubbel stjärnpelargon som heter Godshill. Att så frön från "vanliga" pelargoner är spännande. Resultatet kan bli vad som helst beroende på vilket pollen som bars med blomflugan som landade i just den här blomman i somras. Och korsningarna kan ge upphov till någonting nytt och unikt, vilket man alltid hoppas på. Ännu går det inte att se om stjärnpelargongenerna slagit igenom. Just denna lilla grodd ska jag låta er följa, och förhoppningsvis kommer jag kunna visa blomman i sommar. Så fortsättning följer.

I ett fruset fönster

Shit! -25 grader! Det är alldeles för kallt för mig som bor i ett gammalt hus. Tycker att jag bär ved och eldar för jämnan. Och där emellan går jag till jobbet. Väl där oroar jag mig för frusna vattenledningar som riskerar spricka, för blommorna i vinterförvaringen, för rosorna jag planterat som egentligen skulle må bäst av en lägre zon. Men ett ljus i mörkret är pelargonen Helena som står i sovrumsfönstret och blommar så vackert. Hon ser förbi det hopplösa och lapar istället i sig det långsamt ökande dagsljuset och som den pelargon hon är, trivs hon med husets svalka. Nu är det ju mildare klimat på väg så jag gör som Helena; Jag trivs.

Om man nu ska presentera sig med bild

Det här är Erik Johan Werner Karlsson. En man i sina bästa år, professionell odlare på Munsö i Stockholms län, som odlade allt från potatis till persikor. Man förstår att det var en man med stora ambitioner som i sin odling, på de 27 tunnlanden, hade 1000 fruktträd, 4 växthus, 180 växtfönster och mängder med bärbuskar. En häst användes i driften, tidvis en traktor. E. J. W. Karlsson var en berest man som hade besökt flera länder i Europa och varit så långt borta som i Afrika. Oklart om han utbildats på de olika platserna.
Detta personporträtt och många fler finns i det verket "Svenska trädgårdar del 1-2". Redaktionen har varit oerhört ambitiös och försökt samla information om alla odlare i Sverige kring 30-40-talet. Man ber om ursäkt inledningsvis att man trots försök inte lyckats få in information från Sveriges samtliga odlare. Vissa hörde aldrig av sig trots att man skickat brev till dem.
Jag undrar nu varför Erik Johan Werner Karlsson valde att hämta en av sina egenodlade gurkor, när det var dags att posera inför fotografen?