Må vildpelargonerna frodas

Har skalat, skållat och sått ett antal vildpelargonfrön sen nyår. De flesta kommer snällt upp av denna omilda behandling. Om allt går vägen har jag fina vuxna plantor till sommaren. Vildpelargoner är någonting jag fastnat för senaste året. Det finns något unikt och kärvt över de. Ibland tjocka rötter och stammar, små enkla blommor och konstig doft. Men ibland så vackra...

Bland mina favoriter hittar man P. Polycephalum; tjock stam och morotsblastliknande blad. Klarade -10 grader förra vintern. Trodde att den skulle dö, men istället började plantan blomma!

En annan skönhet är P. Sidoides. Vilken färg! Och då är bladverket gröngrått vilket förstärker den mörkt vinröda färgen.

Sist men inte minst måste P. Gibbosum nämnas. För att den har gula blommor och för att de doftar skumbanan (!). Jag älskar den!