Det som varit och komma skall

Fairy fantasy

Haft en intensiv pelargonhelg med marknad och besök av entusiaster. Det är jättekul att möta dessa samlare, som mer än gärna delar med sig av tips och råd. Fick en stickling av en rolig, ovanlig och svensk sort: "Elnaryds twister", som Karin (Karins växtverk) har tagit fram. Ska bli kul att se den växa till sig. Även de nyfrälsta är kul att prata med. De har massor av frågor och funderingar. Man kan riktigt se habegäret tändas när de ser en, för dem, ny sort.

Westdale appleblossom

Nu har vi egentligen bara en marknad kvar (man vet aldrig om det dyker upp något på vägen), och det är Pelargondagen i Bråbo den 13 augusti. En riktigt rolig växtmarknad och en vacker plats. Bråbo ligger utanför Oskarshamn och det är röda hus med vita knutar, gärdesgårdar och brun-vita kor för hela slanten. Det brukar komma mycket folk. I år är det Maj-Lis Pettersson från Odla i P1 som föreläser.

Red rambler

Denna sommar har jag haft vänner på besök i en strid ström. Åh, vad roligt det har varit. Mycket prat, god mat, vin.... och sena kvällar. Är ganska utmattad men nöjd. Nu bär det iväg till Gotland några dagar. Ska fylla på intrycken OCH det ska bli fint väder.

En kär gammal vän

Thalictrum rochebrunianum

"När Skuggviolrutan blommar står blixten stilla" Nej, det är när Fantomen talar. I vilket fall som är detta en storfavorit. Frösådd från början har jag nu en flergrenig buske. Lätt att sköta, lätt att föröka och vacker att se på under hela växtperioden vad mer kan man begära?

Grenarna är mörkvioletta, bladen gröna och trots att den är hög, kan bli upp till 150 cm, ger den ett skirt men ändå robust intryck. Jag flyttade självsådda Fingerborgsblommor, som jag faktiskt var på väg att riva upp och kasta, och satte de kring Skuggviolrutan. Det blev jättebra och de matchar varandra fast de är så olika.

Och så det här med den gamla vännen. Nej, det är inte Rutan utan en livslevande människa. Idag dyker hon upp hos mig. Det är första gången vi ses på säkert 10-15 år. (Tid blir något mer diffust ju äldre man blir har jag märkt.) Vi träffades för 25 år sedan och delade hus på en Folkhögskola. Där mötte jag de vänner som jag fortfarande har närmast. Det ska bli kul att dela historier om hur vi gick från punkare till vad vi är idag.

När verkligheten slår dikten

Fick syn på en knopp här om dagen som lovade mycket. Sådde Svart Pionvallmo i våras. Svart är en svår färg, tycker att det är en tolkningsfråga i många fall. Jag tycker det är snyggt med mörklila, men har man förväntat sig svart så... ja, ja.

Men jag är inte besviken. Wow vad häftig den är! Stor och maffig. Blommar över relativt snabbt men nya knoppar är på gång. När jag ser blommorna känns det som om jag skulle vilja skriva en hyllningsdikt, ett tal och kanske en symfoni till deras ära.

På tal om att skriva, så har jag bestämt mig för att skriva ett brev till alla goda vänner denna sommar. Det är som en slags motpol till snabbkommunikation och effektivitet som jag blir så less på. Och jag hoppas ju på att få svar brevledes. Nuförtiden är det reklam och räkningar i postlådan. Hade nog 30 brevvänner när jag var barn och minns glädjen i att sprätta upp ett kuvert. Känner mig inte lika entusiastisk när jag öppnar mailboxen... Men det är ju bara jag.

Snart slår den rosa Pionvallmon ut. Längtar redan.

Hemma i byn

Nu har gäster åkt, jag har fortfarande ledigt i en månad till och inspirationen har kommit tillbaka. Har en hel del växtmarknader kvar att besöka. Inriktningen på perenner har varit lyckad. Har fortfarande en hel del pelargoner, även om det i år har varit en rejäl minskning. (Vi hade ca 300 olika sorter tidigare.)

Har njutit av hembyn. Det är så otroligt vackert nu och kropp och själ finner ro. I år har det tillkommit en hel del turister. Tyskarna är tillbaka, en hel del danskar och så klart Stockholmare.

Flera frågar om vår flytt från storstaden och visst saknar vi puls, kultur och mångfalden ibland. Att få hasa runt i "fulkläder", plocka sommarkantareller på vägar ingen gått och cykla genom kohagen för att nå klippbadet känns också som ett privilegium. Men varför måste man välja?

Rött och vitt, blå himmel och grönt gräs.

Det här är Fagerhult.

Tre nyanser av katt

Gjorde en rejäl genomkamning av kattdjuren och fick fram detta stilleben. En presentation krävs:

Med mörkast päls, äldst och visast: Boris. Han är halv Bengalkatt och är mer hundlik än de andra. Går att träna in kommandon på och följer gärna med på hundpromenader. Boris lämnades över till mig på en gård en kall blåsig kväll av en otålig "kattuppfödare". Han var bara 10 veckor gammal, men "ville jag ha honom var jag tvungen att ta honom direkt annars fick det vara" var vad kvinnan i telefonen sa. Och jag bestämde mig. Vi fick förutom en helt sjövild och underbar kattunge, också med oss loppor. Så det blev till att sanera alla husdjuren och tyger.

Det röda håret tillhör Saga som är en Abessinierblandning. Vacker som bara den, men social på sina egna villkor. Här i Fagerhult lever hon mer som en vilde, men med "benefits" såsom uppvärmt stort hus under vinterhalvåret, Nutra nugget torrfoder 2 ggr om dagen och tillgång till mjuka sängar/soffor oavsett tid på dygnet.

Och till sist den yngsta i gänget; Embla. Hon är dotter till Saga, alltså uppväxt i detta hus, under min försyn. Men det är den mest ouppfostrade av alla fem djur vi har. Embla slickar av tallrikar i disken, tar rester ur kastruller och stjäl en kotlett om den ligger framme en liten stund utan passning. Hon är hemsk! Men den skönaste, tryggaste, modigaste, snabbaste och kurrigaste katten man kan tänka sig. Emblas färg kallas ljus sköldpadd... okej?

En tanke

Winchester Cathedral

"Rosor är som champagne, de bör serveras medan de sprudlar"
sagt av skådespelaren Peter Ustinov

Ghislaine de Feligond

En rodnande ängel

Lychnis coronaria "Blushing angel"

Och så får jag då se resultatet. Fick tag på frön av denna Purpurklätt förra året. Fastnade allvarligt talat för namnet; en rodnande ängel måste man bara se. Och visst är den fin. Slår ur som oskuldsfull vit och rodnar efterhand.

Slog till och la in en beställning här i sluttampen på Odla.nu. Känner mig nöjd nu när jag tittar på mina blommande dubbla Aklejor. Räknar med att plantan växer sig stor och fin nästa år.

Rosa karameller

Astrantia maxima

Nu är det dags igen.. en hyllning för Stjärnflockan. Denna underbara blomma är Kaukasisk stjärnflocka. Blommorna är puderrosa och... suck... skitsnygga.

I bakgrunden skymtar något ljust och det är Austinrosen "Winchester cathedral". Det blev en bra kombination. Som de andra Stjärnflockorna frösår sig den Kaukasiska stjärnflockan också. Håller koll på de små fröbarnen för att kunna plantera ut dem på fler ställen i trädgården. Har en tanke på att hitta en mörk växt att kombinera med. Gräs? Ja, vi får se.

Överraskning

Älskar vallmo. Jag verkligen ÄLSKAR alla vallmon. Så mycket glädje blev det när jag såg de självsådda plantorna knoppas. Bladverket och storleken vittnade om Pionvallmons, som jag haft året innan. Färgen skulle i så fall vara röd. Men så blev det inte.

Kan det vara så att den gått tillbaka till sitt ursprung? Korsbefruktat sig med någon annan "vallmoninna"?

Men visst är det något "nattklubb-i-Berlin" över den. Antar att det är färgerna som får mig att tänka på sammet och långa cigarettmunstycken. Vill den stanna så är den välkommen. Jag kan behöva lite synd i trädgården.

Tidig morgon

Allium nigrum

Frukost, promenad med hundar och ett foto.