Historier och legender

Jag har roat mig att läsa några trädgårdsböcker i veckan. Det är bra att få lite perspektiv till all "hands-on"-aktivitet som blir under vår/sommar/höstsäsongen. Nu grävde jag istället ner mig i berättelser om historiska växter, blommors ursprungliga namn och användningsområden. Här är några exempel:

"Ett av Herakles storverk var att släpa upp hunden Kerberos från underjorden. Kerberos var ett odjur med tre huvuden och när han gläfste, rann fradgan ur munnarna. Där det rann ner växte den giftiga stormhatten upp."

(ur Historier om blommor av Sanna Töringe)

En rolig och vacker blomma i min trädgård är Stormhatten. Jag har förutom blå- och vitblommande plantor, också den ovan avbildade blåvita sorten. Växten innehåller ett nervgift som kan orsaka kramper och andningssvårigheter. Men jag tror att man måste äta den i så fall. Den trivs bra hos mig och förhoppningsvis förökar den sig efter hand.

"Det finns en antik myt om en ung kvinna som hette Anemone och som den ljumma västanvinden älskade. Gudinnan Flora blev svartsjuk och förvandlade flickan till en blomma. Men västanvinden fortsätter att smeka Anemone, för att få henne att öppna sig."

(ur Historier om blommor av Sanna Töringe)

En vacker historia med erotiska undertoner. Jag tror att det var en Höstanemon flickan blev förvandlad till. Älskar blomman och blir besatt av den från knopp till frökapsel. Hörde i somras en kvinna med klagande röst berätta om hur hennes Höstanemon blivit ett ogräs, som hon nu ville bli av med. När jag erbjöd mig att ta hand om den starkväxande plantan (jag kan inte tänka mig ett skönare ogräs) ångrade hon sig och kunde hålla med om fördelarna med att ha en stor mängd av en sån vacker växt.

Hos mig trivs en annan i Anemonesläktet och sprider sig med en himla fart. Tovsippan gör trädgården njutningvärd på våren, och den kan faktiskt i fåtal fall blomma om ända fram till frosten kommer. Detta skrev Linné när han för första gången stötte på vildväxande Tovsippa på Öland:

"...Denna angenäma och stora blomma borde allmänt planteras i trädgårdarna, helst emedan hon under långa tider skjuter fram sina blommor." (ur Längtans blommor av Karin Berglund)

Blått är trohetens färg får jag lära mig. Och blått är det i min trädgård på våren. Det blir ett helt fält av Förgätmigej och det gör att vi alltid väntar så länge vi kan med första gräsklippningen. Namnet för med sig mängder av vackra och sorgliga historier:
" Två älskande gick på en fuktig äng. Plötsligt sjönk den unge mannen igenom ett gungfly och drogs ner. Innan han försvann helt och hållet grep han en blå blomma och kastade den med en sista hälsning till flickan: "Förgät mig ej!"" (ur Längtans blommor av Karin Berglund)

Även i Sanna Törings bok finns det en lika sentimental historia:
"Legenden berättar att Gud på tredje dagen gav namn åt växter och djur. När alla fått sina namn utom en liten blå blomma viskade hon: "Förgät mig ej!" Då log Gud och gav henne detta namn." (ur Historier om blommor)
Sådana här historier gör det svårt när man tvingas riva bort plantor som förvillat sig till rabatter.

Till sist vill jag verkligen rekommendera böckerna jag hämtat citaten från.