När vi köpte vårt hus var det både byggnaden, som stått orörd sedan det byggdes 1909, och tomten med granskog som fond, som fick oss på fall. Skogen blev en viktig del av vår närmiljö och den stod pall både under stormen Gudrun och Pers härjningar. Många skogspromenader med hundarna har det blivit. En massa svamp har jag plockat och lyssnat mig till var rådjuren skyndat förbi.
Nu var det dags för slutavverkning. I våra trakter är skogen pengar och ingen bryr sig om närbebyggelse. Man har tagit hänsyn till djurlivet och sparat lite träd här och där, vilket är bra även om det inte är så vackert.
I söndags morse gick jag ut på kalhygget och tittade. Där det tidigare var en barrklädd mjuk stig vittnar de djupa spåren om den stora skogsmaskinens framfart. Det är både sorgligt och vackert på samma gång, på något konstigt sätt.
Ur den djupa skogen har också en gammal lada dykt upp. En gång förvarades skördemaskiner där. Idag har den blivit en del av naturen med mossa upp över öronen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar