En gul, gul värld

Höst så mycket att det inte går att undgå. Världen är slående gul just nu. Vackert? Nja, för mig betyder det mörkermånader i oändlighet. Skulle gärna slippa myspysbrasor och stearinljus för värme och sol.

Tror det blir sol idag i alla fall. Så nu gäller det att skynda på med alla trädgårdssysslor, de jag väntat med när vädret varit ruskigt och kallt. Men löven ska jag städa undan sparsamt. Jag är inte så känslig över om min gräsmatta är gräs eller mossa, eller något annat. Löven ger näring intalar jag mig, men framför allt vill jag gärna ha fler av gästerna som jag hittade i trädgården i somras.

Detta är en av 3 igelkottsungar som rotade runt i den stökiga delen av trädgården. (De gav mig nästan en hjärtattack från början med sitt prasslande. Jag var övertygad om att det var en flock Boaormar som invaderat mitt hem. Jo, jag är sjukt rädd för ormar.)

Och man fick ju ta till lite fuskmetoder för att få den lille att tillåta mig föreviga besöket. Kattmaten gick inte att motstå.

Och sen bar det iväg vidare i buskaget med syskonen. Och jag hade en varm känsla i magen hela veckan.

 

Ha en skön dag

Johanna

En hjälpande hand... adoptörer sökes

Det finns anledning till att Mårbackapelargonen är så älskad, så avbildad och så spridd. Den är en rackare på att överleva! Växtkraften är det inga problem med heller; rakt upp i en otrolig fart vilket gör att man måste toppa plantan med jämna mellanrum för att den ska grena sig. Har hört en historia om att yrkesodlare inte gillar den eftersom Mårbackan, trots växthämmande medel, ändå ränner iväg och blir stor och spretig. (Vet inte om det är sant eller en skröna.)

 

Nu till min vädjan: Jag har alldeles för många Mårbackasticklingar och önskar därför adoptörer. Kan du tänka dig att öppna ditt hem, lämna en plats på fönsterbrädan åt en ljusrosablommande skönhet så hör av dig. Den lilla plantan är alldeles gratis, endast portokostnad på 12:-.
Maila mig på info@fagrastradgard.com

Här kommer ett tips

I och med inflyttning från växthus till vinterförvaringsrummet, måste jag klippa i pelargonerna av utrymmesskäl.  Då ser jag också till att rota sticklingarna. Återväxt, framåttänkande och planering är ledord i mitt liv just nu. (Jo, jag vet. Det låter skittråkigt och oerhört lite utrymme för spontanitet. Men det kommmer andra tider.) Upptäckte då hur mycket snabbare sticklingen fick rötter när jag rotade i ett genomskinlig plastmugg.

Funderar på om det kan vara att även rötterna (eller rotämnena) får ljus som gör att de utvecklas snabbare. I alla fall har detta revolutionerat mitt växtförökande. Tänk på att göra några hål i botten bara och ställ inte glasen för tätt för att få maximalt med ljus.

Det här blir de sista bilderna från växtfyllt växthus för i år. Nu ska allt in eller ner i jorden. Det ska städas, hyllor ska upp i blomrummet. Kastas det som måste kastas och hög av krukor som ska diskas från ev. spår av ohyra. Ja, då vet ni vad jag ska göra i helgen.

Ha en skön helg ni med
Johanna

Nu är det banne mig höst

Och med den kommer nya upplevelser. Tog i morse en runda i trädgården, känns som om det var ett tag sen.  Höstanemonen är väl en av de vackraste (jo jag vet, det är en smaksak). Har i sommar hört många berätta om hur just den rosa varianten sprider sig som ett ogräs i trädgården. Jag lyssnar artigt, men inombords hojtar jag om lyxproblem. För vem kan väl hitta ett skönare ogräs än de ludna knopparna som senare blir fladdrande kronblad med solgula pistiller.

I en annan del av trädgården drar Purpurklätt "Angels blush" ett sista andetag. Även den har kommit med varningstext, vilket jag struntat i. Nu samlar jag frön, för fler får de bli. Det är något med silverbladen till det vita och rodnande. Tänkte just på att det gäller att tänka själv och prova när jag satt och läste zonrekommendationer i en bok. Gullklematis, berättades det, klarar sig bara upp till zon 3. Just den har jag sått i flera år i min kalla 3-4 zon, och en planta har jag gett till mina föräldrar som bor i zon 4-5. Nu är den enorm, typ 2 meter hög och ännu bredare.

Stockrosen strävar fortfarande mot himlen, även om blommorna börjar fallna. Ja just det, det är höst.

Jag vurmar för hela Nävasläktet. Titta bara på Ängsnävan som förutom att blomma i flera månder med himmelsblå blommor, får vackra röda blad när kylan tränger på. Och snart är det mörkt...