söndag 7 oktober 2012

Nu är det banne mig höst


Och med den kommer nya upplevelser. Tog i morse en runda i trädgården, känns som om det var ett tag sen.  Höstanemonen är väl en av de vackraste (jo jag vet, det är en smaksak). Har i sommar hört många berätta om hur just den rosa varianten sprider sig som ett ogräs i trädgården. Jag lyssnar artigt, men inombords hojtar jag om lyxproblem. För vem kan väl hitta ett skönare ogräs än de ludna knopparna som senare blir fladdrande kronblad med solgula pistiller.


I en annan del av trädgården drar Purpurklätt "Angels blush" ett sista andetag. Även den har kommit med varningstext, vilket jag struntat i. Nu samlar jag frön, för fler får de bli. Det är något med silverbladen till det vita och rodnande. Tänkte just på att det gäller att tänka själv och prova när jag satt och läste zonrekommendationer i en bok. Gullklematis, berättades det, klarar sig bara upp till zon 3. Just den har jag sått i flera år i min kalla 3-4 zon, och en planta har jag gett till mina föräldrar som bor i zon 4-5. Nu är den enorm, typ 2 meter hög och ännu bredare.


Stockrosen strävar fortfarande mot himlen, även om blommorna börjar fallna. Ja just det, det är höst.


Jag vurmar för hela Nävasläktet. Titta bara på Ängsnävan som förutom att blomma i flera månder med himmelsblå blommor, får vackra röda blad när kylan tränger på. Och snart är det mörkt...

4 kommentarer:

  1. jodå jag tycker också att Höstanemonen är vacker.Men inte när den dyker upp mitt i en annan växt och tar över en hel rabatt.Då är den inte kul.MVH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Undrar vad jag gör fel. Mina håller sig snällt på ett ställe.
      Ha en bra kväll Gun.

      Radera
  2. Drömmer om höstanemon! Har lyckats ta död på två försöksomgångar med plantor köpta på plantskola. Vet inte hur jag ska lyckas, kanske med frö?

    SvaraRadera
  3. Oj, oj, jag skulle gärna se att höstanemonen spred sig som ogräs i min trädgård! Ska plantera några nästa år. Suktar efter grannens (som inte spridit sig till oss!). Hoppas allt är bra med er och att vi kanske ses någon gång framöver!
    Kram
    Ellinor

    SvaraRadera