fredag 9 september 2011

Ett långsamt farväl

En ny period har inletts. Morgnarna är tunga av dagg och det är inte förrän mitt på dagen som vätan i gräset är borta. I mina rabatter ståtar spiror med bruna frökapslar. Det blir mat till fåglarna när kylan kommer. Börjar redan fundera över om det blir lika mycket snö som förra året. Och året innan. Luktärten blommar försiktigt och har trots en trög start och attacker av bladlöss äntligen lyckats bli en stjärna.

I år finns det galet mycket frukt och bär. Har redan kokat krusbärssylt, ätit äppelsmulpaj i omgångar och beundrat de perfekt formade päronen. Hittade mängder med Trattkantareller och en hel del stora gula Kantareller igår. Nu ska jag bara toppa detta med att hitta favoriten Karl-Johan och den svårfångade Svarta trumpetsvampen. Att gå i skogen är som meditation efter en intensiv arbetsvecka.

Mörkret börjar falla tidigare, vilket gör att man börjar ägna sig åt andra aktiviteter. Just nu läser jag min underbara vän Åsa Anderberg Strollos nya bok "Hoppas". Hon är så duktig! Jag försöker använda de ljusa timmarna så gott det går. Den här tiden är jag avundsjuk på de som kan vara hemma dagtid... i alla fall när det är fint väder. Massor av perenner ska ner i jorden, en ny rabatt grävas, rensas och växter ska sen flyttas dit. Fler Allium måste införskaffas.

Djuren ska också ha sitt så nästa helg bär det iväg på hundkurs. Katterna väljer att vara hemma mer. Och ja det är faktiskt ganska mysigt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar