fredag 21 september 2012

Mina 12 bebisar håller på att bli stora


Jag lovade tidigare att jag skulle följa upp pelargonsådden från tidigt i somras. Och här är de; Nyinflyttade, omplanterade och uppradade. 12 stycken blev det. (Tror jag satte 12 frön. Det är som sagt inte svårt att dra upp egna Pelargoner.) De som såddes från zonalpelargoner, har alla utom en de vanliga rundade, lätt flikiga bladen, som är karaktäristiskt för dem.


Stjärnpelargonerna är de med flikiga blad. På flera av plantorna är bladen nästan svarta. Snyggt! Någon är Änglapelargon. Alla uppvisar en enorm växtkraft och stretar uppåt och utåt. Så nu är det bara att vänta. För det är ju blommorna som kommer att visa om det är någonting att spara eller inte. Tyvärr är jag inte så bra på att vänta.


Lika otålig som ett barn surnar jag till över att inga knoppar ÄNNU är synliga. Ååååh... Så vad får man göra? Jo, jag har köpt vildpelargonfrön som ska sås under tiden. Då har jag något nytt att titta på.

Ha en fantastisk helg
Johanna

2 kommentarer:

  1. Vänta på att något ska börja blomma är lite jobbigt.Tror att vi är många som har lite dåligt tålamod då.Men snart kommer det nog en knopp ska du se.
    Trevlig helg.

    SvaraRadera
  2. Ibland har man sämre tålamod än annars. Det är nog som jobbigast att hålla sig lugn och samlad när man väntar på att växter ska gå i blom. :-)
    /i.

    SvaraRadera