fredag 6 januari 2012

Den längsta näsan...

...flyttade hem till oss i april 2011. Ella är en omplaceringshund som kom till oss genom en organisation som hjälper hundar på Irland Neverneverland. Hon fanns hos en jourfamilj här i Sverige, så jag åkte och träffade henne med en väninna. Jag hade bestämt innan att inte ta några beslut förrän jag kommit hem igen. Tror inte att man kan göra några bra val för att man tycker synd om någon.

Vi hade ganska nyligen avlivat vår äldsta hund, bar på sorg och var inte alls sugna på en till. Framförallt ingen valp. Men den yngre hunden, Figo, som vi hade kvar, förändras väldigt. Han blev orolig och klängig. Det var svårt att göra större förändringar eftersom till jobbet måste man ju gå.
Så mötte vi denna Ella. "Mild" var det första ordet som kom upp. Ella var glad och tillgänglig, men försiktig. Man kunde ändå se att hon var lättdistraherad som en unghund ska vara, och ville gärna leka om det erbjöds.

Och så det stora eldprovet; Jag hämtade Figo från bilen och visste vad jag ville/hoppades se när hundarna möttes. Under den första promenaden visste jag att jag hittat "rätt" hundkompis till Figo. Nu är han den äldste, mest kloka, bäst på att räkna ut vilka tricks man ska göra för att få korven. Men Ella ligger honom i hasorna så han måste anstränga sig. Hon ser upp till Figo och litar på hans lugn.

Så här bor hon hos oss nu. Ett underbart vackert öga under lång lugg, det andra bortopererad efter en olycka före tiden hos oss. Ett speciellt utseende som troligtvis beror på att hon är en Whippet/Soft coated wheaten terrier korsning. Men vem vet.

För mig är Ella en ljuvligt, mjukt flygande pälstuss, hon liknar en afghanvalp och det är en ras jag älskar. Hon har fått balans i flocken och att ta emot en omplaceringshund har gått lättare än jag hade trott. Det är i springande form man oftast ser Ella. Hon har svårt att hålla igen och lämnar allt och alla bakom sig. Och vi är tacksamma...

1 kommentar:

  1. Tänk så bra det blev - både för er och Ella och Figaro. Det var nog meningen... fina bilder av sötnosarna!

    Kram Anna Vattenkanna

    SvaraRadera